Vanans vanmakt

Tomas har varit arbetslös i fyra år. Kvällen före mötet stryker han skjortan och hänger den på en galge i dörrkarmen. På morgonen går han hemifrån tjugo minuter för tidigt och skriver sitt namn på ännu en lista. Den här gången heter stället Kungsholmsjobb, och coachen Lena vill att han ska ringa människor han inte känner och be om femton minuter av deras tid.
Tomas har varit med om sådant förut. De andra deltagarna har fått öknamn innan de hunnit sätta sig: Nickaren, Rättaren, Jackan. Han har bestämt sig för att inte hoppas, och det har han blivit bra på.
Sedan sätter sig Amir bredvid honom. Amir säger att det värsta är när man börjar hoppas, men han gör det ändå.
Vanans vanmakt är en roman om att ha stått utanför så länge att det har blivit ett slags hem. Den handlar om blanketter, om samtal hos socialsekreteraren som tar sex minuter och om telefonsamtal man skjuter upp. Den handlar också om en lag från 1885 som aldrig riktigt försvann. Och om vad som händer när en människa börjar se andra och själv blir sedd.