Två år på IES

Edith Hult

Jag är en pensionerad lärare med cirka 45 års erfarenhet av skolan. Är uppvuxen i Boden och efter lärarutbildning i Umeå flyttade jag till Skellefteå. Har jobbat på alla stadier i grundskolan och även på gymnasiet, huvudsakligen i Skellefteå kommun. De första 30 åren som klasslärare på mellanstadiet de sista 15 åren fram till pension som specialpedagog på särskolans och grundskolans högstadium.

I slutet av mitt yrkesverksamma liv bröt jag upp från småstaden Skellefteå och flyttade jag till storstaden Göteborg där jag fick en tjänst på Internationella Engelska Skolan (IES). Det blev två år på IES och därefter två år på en privat gymnasieskola i Göteborg.

Då jag gick i pension flyttade jag tillbaka till min hemby Lombäcken, utanför Boden och skrev en släktkrönika om min hembygd och släkt och nu vill jag dela med mig om mina omtumlande år i Göteborg.

"Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv."(Søren Kierkegaard)

När jag flyttade till Göteborg så förlorade jag definitivt fotfästet. Allt var nytt och jag hade aldrig bott i en storstad. Att bygga upp sin tillvaro på nytt när man har passerat 60-strecket är inte någon enkel sak att göra. Men att jag vågade är jag stolt över och det är inget jag ångrar, även om det innebar en hel del utmaningar och mycket nytt att lära sig.

Tjänsten på Internationella Engelska Skolan var en stor utmaning och jag fick var med om två fantastiska och annorlunda år. Jag kände till IES sen tidigare men var inte så insatt i verksamheten. Förutom att jag förbättrade mina kunskaper i det engelska språket så lärde jag mig en hel del annat. engelska skolan stod ju för ordning och reda, samt en hel del annat fick jag erfara.