Den här samlingen är det närmaste jag kan komma att räcka över mina tankar till dig. Dessa dikter är gjorda av stilla ögonblick, osagda känslor och sanningar jag aldrig riktigt visste hur jag skulle uttala högt.
Jag vill att dessa sidor ska kännas trygga en plats där du kanske kan känna igen dig själv, känna dig mindre ensam, eller äntligen känna dig sedd utan att behöva förklara varför. Om ens en dikt speglar något du burit i tystnad, då har den här boken gjort det den var menad att göra.
Dessa ord lever nära mina tankar och känslor. Att låta dem existera utanför mig är vackert, och djupt skrämmande. Men om de kan erbjuda tröst, förståelse eller ett nytt sätt att se på världen, då är rädslan värd det.
Emma är född och uppvuxen i Nederländerna och född år 2003, vilket gör henne 23 år gammal i år. Hon är mamma och har åstadkommit mycket, men också varit med om mycket, erfarenheter som har format henne till den hon är i dag. Hon har en treårig son, och moderskapet har blivit en av de starkaste källorna till både sårbarhet och styrka i hennes liv. Emmas ord: Jag skriver för att det som inte sägs eller skrivs ner lagras, och det blir tungt att bära. Skrivandet är mitt sätt att släppa ut det jag annars hade burit ensam. Det är en flykt, men också ett sätt att förvandla känslor till något meningsfullt, att förstå hur en enda känsla kan rymmas i hundratals ord. Mina dikter är ett arkiv över var jag har varit. Jag kan läsa något jag skrev under min allra mörkaste tid och se det nu från en plats av läkning, och märka hur annorlunda jag skulle skriva om samma smärta i dag. Det avståndet ger perspektiv. Det påminner mig om vad jag överlevt, vad jag känt, och hur mycket som kan förändras med tiden. Skrivandet ger mig ro, för när ingen lyssnade, gjorde jag det. När ingen trodde, gjorde jag det.
Dessa dikter är det närmaste man kan komma mina tankar och känslor. Jag är tystlåten, blyg och långsam med att öppna upp, vilket gör att dela den här boken både vackert och skrämmande. Det är det mest skrämmande jag någonsin gjort, att bokstavligen bli en öppen bok när sårbarhet aldrig har varit lätt för mig. Vissa dikter är djupt personliga, knutna till specifika ögonblick och människor, och att släppa dem fria i världen kräver mod. Varje läsare bär med sig sin egen sanning, och det är det vackra i det. Jag hoppas också att de kan ge perspektiv, en påminnelse om att livet kan vara svårt, men att bära ett glädjefyllt hjärta genom svårigheter är det som håller oss mänskliga. Den här boken representerar en lång resa. Jag har skrivit i sju till åtta år, skrivit om samma dikter i takt med att jag förändrats, mognat och vuxit. Under lång tid var detta skrivande bara mitt privat och tryggt. Att låta det existera bortom mig själv är skrämmande, men det är också en spegling av vem jag har blivit. Jag är stolt över den person jag är i dag, formad av strider jag till största delen utkämpade ensam, och av de få människor som aldrig lät mig falla.
Jag tror inte på att känna för mycket. Det finns bara skillnader i förståelse och perspektiv. Det som betyder något är inte hur djupt du känner, utan hur du lär dig att bära dessa känslor rättvist, ärligt och med medkänsla.
Det finns inga presskommentarer tillgängliga just nu.