Stanna upp, stanna upp vår

Vid poesiskrivning får jag känslan av att färdas på en filosoferande drömresa. Pennans flöde av abstrakt tankesubstans via hjärnspärr blir kontrollerat. På pappret fanns ej dessa tankar nyss.
Verskombinationer av ord bildar strof, helheten kan bli värdig sonett. Syllabisk vers ingen katastrof, elvastavig annars går det snett. Trokeisk rytmisk motrörelse lärt mig, att poetisk spänning bygga upp. Jag ofta bär förhoppning att lyckas teckna rytmiska förlopp. Att ej alltid skapa fem jamber, förtar ej lyckan att leka med ord. Tankar dansar i ordfyllda tromber, glädje lika stor att skriva eget ackord. Denna bok skildrar en vandring i tankar och natur.