Jag har passerat Slussen dagligen under 30 år utan att reflektera över Slussens ändlighet.
Boken fotograferades huvudsakligen 2014, Slussen var mycket sliten men fortfarande intakt. Jag skrev då "Nu när Slussen måste rivas fann jag det nödvändigt att dokumentera denna åldrande skönhet. En kärleksförklaring till vittrad betong, rostig armering och spruckna kakelplattor."
Idag är jag glad att jag ägnade ett år till att återvända och fotografera Slussen, som nu (år 2016) rivs och som snart inte längre finns mer än i våra minnen.
Född och uppvuxen i Värmland, sedan 1978 bosatt i Stockholm.
Jag köpte min första systemkamera 1970 och började fotografera på gatan utan att känna till att gatufotografi var en speciell genre inom fotografi.
Fotografi blev inte mitt yrkesval, men kameran har följt mig genom livet. Efter avslutad yrkeskarriär är kameran min ständiga följeslagare och jag har hela tiden fortsatt fotografera på stan, även om jag idag tycker att begreppet gatufotografi känns aningen trångt och begränsande. Det finns många funderingar i den engelskspråkiga världen kring "street photography". Många som får den stämpeln värjer sig mot begreppet och menar att "Life photography" är en mycket bättre beskrivning av vad det handlar om. Även jag menar att det är på det viset.
Den här boken är ett exempel på hur gatufotografins bildspråk kan fungera även utanför gatorna. Det är ett bidrag inom genren"Life photography". Livet på och omkring en rugbyplan.
Det finns inga presskommentarer tillgängliga just nu.