Robin rymmer

Victoria Törnqvist

Så länge som jag kan minnas har jag skrivit. När jag var fem år bröt jag höger arm. Då skrev jag med vänster hand istället.

När skolan började blev berättelserna allt längre och även dikter formades. Sedan har det bara fortsatt. Jag har genom åren skrivit det mesta som gått att skriva. Orden har känts som något nödvändigt. Som något jag inte kan leva utan.

Och barnen. Vad vore livet utan barnen? Inte mina egna, men de barn som kommit in i mitt liv från olika håll och av olika anledningar. De som både behöver lite extra och ger lite extra. Tjejer och killar i olika åldrar. Det är nog dessa barn som har lärt mig mest om livet.

Barn är också de bästa läsarna. De ärligaste kritikerna. Därför älskar jag att skriva barnböcker.