Om anslutningsöverklagande

Anslutningsöverklagandet låter en part avvakta med sitt eget överklagande och först sedan motparten har klagat dra in sina yrkanden under hovrättens prövning. Bestämmelserna i 50 kap. 2 § och 51 kap. 2 § rättegångsbalken är kortfattade, men tillämpningen rymmer svåra frågor om frister, motpartsställning och prövningsram. Ett misstag kan inte repareras sedan fyraveckorsfristen har löpt ut.

Boken går systematiskt igenom institutet: fristen och dess beräkning, kravet på att parterna ska vara motparter också i den del som anslutningsöverklagandet avser, vad ett anslutningsöverklagande får avse, sambandet med förbudet mot reformatio in pejus och med 51 kap. 23 a § rättegångsbalken, prövningstillståndet, rättegångskostnaderna och vad som händer när huvudöverklagandet återkallas, avvisas eller vägras prövningstillstånd. Praxis från Högsta domstolen och hovrätterna redovisas från NJA 1948 s. 740 till NJA 2024 s. 205, med särskild uppmärksamhet på brottmålens trepartssituation och på gränsen mot det enskilda anspråket.

Ett inledande snabbguidekapitel med typfallstabeller och en checklista för tillåtlighetsprövningen gör boken användbar direkt i arbetet med ett enskilt mål. Framställningen vänder sig till domare, advokater, åklagare och andra som möter frågan i sitt dagliga arbete.

Johan Welander är hovrättsråd.