Övrig händelse

Författaren tillhör kategorin flitiga. Jag tror att detta är hennes fjortonde bok. Trots att hon inte har fått något egentligt genombrott fortsätter hon att ge ut sina egensinniga, finurliga och ytterst läsvärda kriminalromaner. Hennes namn cirkulerar inte i pressen, även om hon verkligen är värd det. Hon har sina fans, men de är varken inflytelserika eller många.

Ulla Bolinder har aldrig rättat in sig i ledet. Hon har aldrig följt vedertagna normer och regler för hur man skriver en kriminalroman. Tvärtom, hon har skapat en alldeles egen stil. I början av sitt författarskap utgjordes böckerna av olika handlingar som protokoll, beslut, polisförhör etc. På senare tid har hon låtit intrigen rulla framåt via en mängd olika personers berättelser. Då är det personer som både har varit mitt i händelsernas centrum och i dess periferi.

Jag har alltid uppskattat hennes sätt att berätta. Ulla Bolinder har alltid lyckats skapa spänning och alltid vrickat sig fram i intrigen med att bit för bit släppa olika detaljer i händelseförloppet via de olika berättarna. Helt unikt, vill jag påstå.

Författaren väjer varken för obehagliga ämnen eller för hemskheter i karaktärernas vittnesmål. I denna bok börjar det med att en tioårig flicka försvinner på väg hem från skolan. Berättelsen pågår i flera år och läsaren får i ganska långsam takt konfronteras med olika utsagor som så småningom leder till avslöjandet. Under tiden som utredningen pågår kommer många tips in, både med och utan substans. Rykten sprids snabbt och innevånarna i trakten tittar snett på varandra.

Jag tröttnar inte på Ulla Bolinder. Denna gång har hon skapat en mer tät historia än på länge. Jag önskar bara att hon kunde få den uppmärksamhet som hon sannerligen är värd.

Betyg: 4 tomteluvor

Förra gången jag recenserade en deckare av Ulla Bolinder, det var i fjol och då gällde det e-boken ”Kontroll” (Recito), tyckte jag att Bolinders kollageteknik inte fungerade lika effektivt längre och undrade om hon inte skulle börja varva också med gestaltande kapitel.

Fel av mig. Eller åtminstone så tyckte Ulla Bolinder tvärtom. I sin nya deckare renodlar hon och poängterar än mer sitt eget, speciella sätt att berätta en kriminalhistoria.

”Övrig händelse” har blivit en nästan övertypisk Ulla Bolinder-deckare.

Miljön är – som så ofta, känns det – någonstans på svensk landsbygd, en trakt med både fastboende och sommargäster.

Ulla BolinderSå händer något. En tioårig flicka cyklar hemåt från skolan – och försvinner. Och människorna i trakten reagerar, både de närmast berörda och de på längre avstånd.

Bolinder låter dem berätta och återberätta och uttrycka sina åsikter i jag-form, såväl om försvinnandet som om varandra, inte minst.

En polis noterar och kommenterar. Här finns också utdrag ur en ”trådgårdsdagbok”. Dessutom korta vittnesuppgifter, mer eller mindre allvarliga, än mer realistiska och än mer fantasifulla.

Allt detta varvas.

Ingenting händer, egentligen. Då när det händer, alltså. Utan spänningen skapas av kontrasten mellan personernas olika utsagor. Och detta skapar spänningen, ja, faktiskt, trots att ingenting som händer gestaltas.

Kriminalberättelsen blir högst speciell och särskilt får man ju ett nära nog kalejdoskopisk porträtt av personerna. Olika porträtt, så som olika människor får olika intryck av varann.

Det här är Ulla Bolinders paradgren. En unik deckarförfattare, ingen annan svensk deckarförfattare skriver så här.

Och när hon lyckas som bäst – vilket hon alltså gjort med ”Övrig berättelse” – är hon också en av Sveriges främsta och mest läsvärda deckarförfattare.

Så skärp er nu, alla Sveriges större förlag och även mindre fast etablerade bokförlag. Skriv kontrakt med Ulla Bolinder så hennes böcker kan få ordentlig marknadsföring och distribution. Och så hon slipper betala själv för print om demand-utgivning.

Både hon – och ni, svenska deckarläsare – förtjänar mer än så.

Övrig händelse är en kriminalroman där tioåriga Annie försvinner i början av maj när hon cyklar från skolan och hem. När hon inte dykt upp på kvällen kontaktar hennes mamma polisen och de i sin tur Missing People. De börjar att leta tillsammans med grannar och föräldrar till Annies skolkamrater. Hur de än letar överallt hittar de inga spår efter Annie. Till slut avslutar de letandet när mörkret slår till. Efter det tar polisen över ärendet och börjar sina förhör. Som vanligt börjar polisens arbete med förhör med de närmsta anhöriga, och när det gäller Annie är det hennes mamma, hennes nuvarande sambo, Annies pappa, storasyster, Josefin, och hennes pappa. Även övrig släkt, arbetskamrater och vänner till familjen är de polisen börjar sina förhör med.

Även de närmaste grannarna förhörs och här gäller det i första två medelålderskvinnor som köpt ett hus i närheten, de vill helst hålla sig för sig själva och pyssla med sina växter. Det ringer även in mycket folk till polisen och berättar om människor som de tycker betett sig märkligt i samband med Annies försvinnande, och även ett flertal som säger sig vara sierskor ringer in och berättar var de ser att flickan finns. Frågan är om polisen kommer att hitta flickan i liv, död eller om de aldrig kommer att finna henne.

Som alltid skriver Ulla Bolinder realistiskt om hur ett polisarbete går till när någon är försvunnen eller hittats död. Hon är specialist på att berätta utifrån vem personen som förhörs är. Ett barn pratar som barn gör, tonåringar använder de typiska uttrycken som de använder och de vuxna har den vokabulär som passar in på deras arbete och status i samhället. Det är intressant att läsa hur det går till i verkligheten och hur olika personer ser på situationer de varit med när det gäller samma upplevelser. Intressant är det även att få reda på hur många som ringer in om helt oväsentliga saker som inte har med mordet eller försvinnandet att göra. Detta måste ta bort mycket tid av det polisen egentligen bör koncentrera sig på. Vissa ringer in och säger sig vara skyldiga till brottet, men de har inget av vikt när de sedan börjar berätta hur det gått till enlig dem.

Jag tyckte mycket om denna bok och jag har även tyckt om alla böcker jag läst av Ulla Bolinder, hennes sätt att skriva och beskriva händelser är mycket välskrivet och det är spännande att följa alla förhör. Inget är heller förutsägbart, utan slutet kommer som en överraskning.

Givetvis får Övrig händelse högsta betyg 5 av 5 av mig.

Kristina Simar