Musikfåglar

På 64 koncentrerade sidor tar författaren med läsaren på en musikalisk resa för att berätta hur tonsättare över världen har använt fågelsång i sitt komponerande. Sten Andersson har ett stort intresse för musik och körsång, och i boken sammanfogas detta med hans fågelintresse. Här finns flera små pärlor, som en spännande redogörelse om ett citat av Erik Rosenberg om ortolansparvens sång: "han som enligt Peterson-Berger sjunger så klassiskt". På vilket sätt då, funderar Sten Andreasson, och gör därefter ett ambitiöst försök att reda ut vad Rosenberg syftar på. Boken är indelad i ett antal korta kapitel, oftast tillägnade en specifik art, och handlar om hur just den arten har satt avtryck i kompositörens verk, och hur författaren har upplevt sången i naturen.

Kan man härma en koltrast? Ja, du kan åtminstone härma en koltrast. Däremot är det svårare att härma koltrasten. Deras sång är nämligen både varierad och individuell. De fogar samman olika fraser på ett sätt som inte så lite liknar människans musikskapande. Varje fågel sin egen kompositör. Kanske är det därför just koltrasten är den mest älskade av fågelvärldens sångare.

Jag läser om koltrastarna i Sten Andreassons bok ”Musikfåglar” (Books on demand). Det är en nätt liten bok som inte väger mycket mer än en lövsångare och är slut efter drygt femtio sidor. Desto tyngre väger passionen för ämnet. Andreasson varvar ljudintryck från skogspromenaderna med tolkningar av klassiska musikstycken. Söker mötespunkterna, och hittar dem allt som oftast. Svansång hos Sibelius. Lärkdrillande hos Tjajkovskij. Gökens hoande hos Bach och Beethoven.

På vägen besvaras också angelägna frågor: Hoar göken egentligen med dur- eller mollters? Beethoven kör med durters. Bach med både dur och moll. Men göken själv, den riktiga, kör med lite av varje, ibland till och med kvint. Man kan ju få pippi för mindre!

Zoologen Sten Andreasson har haft fiskar som yrke och fåglar och musik som hobby. I den lilla originella boken "Musikfåglar" (Books on Demand) med undertiteln "Klanger och tonspråk" vandrar han genom ornitologin, från gök och nattskärra till storlom och ortolanssparv, och lyssnar uppmärksamt till passande musik, från Janequin och Beethoven till Sibelius och Blomdahl. Han rör sig hemtamt över Lapplands fjällvidder, Smålands skogsmarker och Skånes slättbygder.

2002 kom Staffan Börjessons lilla bok Fågelmusik ut på Atlantis förlag. Det var en unik bok som pp ett oerhört välskrivet sätt berättade om författarens genuina musikintresse kopplat till funderingar kring fåglarnas sång. När jag nu håller Sten Andreassons lika småskaliga bok Musikfåglar i min hand kan man inte undvika att göra jämförelse.
Sten Andreasson är zoolog och tidigare fiskeritjänsteman som kombinerat intresset för musik (aktiv körsångare) med ett genuint intresse för fåglar och deras beteenden. Boken är indelad i 15 korta kapitel med titlar som t.ex. "Fågelinstrument". Kåserande naturbetraktelser blandas med beskrivningar av hur klassiska kompositörer (som t.ex. Sibelius och Peterson-Berger) kopplar sin musik till fågelsång.
Texten är inte lika intelligent filosoferande som den som Börjesson gav oss i Fågelmusik men jag tycker ändå att Sten Andreasson gör ett hyfsat försök. Den är en klart läsvärd men ganska tunn historia. Boken är utgiven via Books on Demand och tyvärr är layout och stil lite väl primitiv. Boken hade nog lyfts flera nivårer med del illustrationer och en smakfullare kapitelindelning.