Boken har jag gett namnet: Mitt liv och mina tackar. Där berättar jag om mitt liv i kronologisk ordning. Det börjar med mina uppväxtår i ett enkelt jordbrukarhem i Trehörningsjö i Norra Ångermanland. Jag skildrar i stora drag vad jag varit med om. Sedan fortsätter berättelsen hur jag, liksom många andra ungdomar i byn, var tvungen att flytta hemifrån och skaffa mej ett arbete för att försörja mig. Jag beskriver även min umgängeskrets och mina intressen. Eftersom jag är en bekännande kristen skildrar jag även mitt kristna engagemang. I Sundsvall träffade jag min fru och vi gifte oss och fick så småningom sex barn. Eftersom det bara var jag som kunde bidra med att arbeta och försörja familjen och jag hade ganska låg inkomst var jag tvungen att ha ett extrajobb. Min ekonomiska situation sporrade mej till att avancera och förkovra mig i studier och jag fick utbildning på de olika arbetsplatserna. Trots att jag gick bara 6 år i folkskolan kunde jag avsluta min karriär som relativt högavlönad. Efter min pension i slutet av 1999 flyttade vi till ett enkelt hus i Mattarbodum som vi sedan hade som sommarstuga. Året därpå flyttade vi till Movattnet där vi fortfarande bor. Jag skildrar också i stora drag hur det var i de olika församlingarna i bygden. Alla våra barn bor söderut men många av dem besöker oss flera gånger om året. Tiden från 2000 beskrivs nästan som en dagbok över mina upplevelser. Boken avslutas med några korta reflektioner och tankar som i och för sig är lite kontroversiella, men som jag anser ändå behöver föras fram.
Jag heter Carl Eric Sjöqvist, är född 1934 och bor i en villa i Movattnet. Movattnet ligger nära Långviksmon och 5,5 mil från Örnsköldsvik. Jag kan inte gå på grund av höftproblem och förflyttar mej därför med en rullstol. Jag bor tillsammans med min fru Britt-Inger och vi är båda snart 90 år gamla. Vi har 6 barn, 12 barnbarn och 4 barnbarnsbarn och alla bor söderut. Jag är född I Trehörningsjö ca 2 mil härifrån. Jag flyttade när jag var 16 år till Örnsköldsvik och började då arbeta i mejeriet. Efter ett år flyttade jag till Sundsvall där jag så småningom träffade Britt-Inger och vi gifte oss 1958. År 1967 flyttade vi till Köping och jag började arbeta som operatör på dåvarande Svenska Salpeterverken som senare bytte namn till Supra. 1976 blev jag anställd som förman på Supra, Kvarntorp nära Kumla och sedan 1983 som förman i Sakabs nystartade förbränningsanläggning för miljöfarligt anfall i Norrtorp, också det nära Kumla. I slutet av 1999, då jag blivit pensionär, flyttade Britt-Inger och jag åter till Norrland.
Det finns inga presskommentarer tillgängliga just nu.