När Wiveca fick sin diagnos bipolär sjukdom typ 1 som artonåring valde hon att skjuta verkligheten ifrån sig. Under nästan femton år levde hon vidare utan att fullt ut erkänna vad sjukdomen innebar, tills skoven i samband med hennes andra graviditet gjorde det omöjligt att blunda längre.
I dagbokens form berättar hon om vägen från tystnad till acceptans, om att börja tala öppet om vad som händer när omgivningen svarar med förståelse istället för rädsla. Genom att sätta ord på erfarenheter som ofta förblir dolda vill Wiveca bidra till att bryta stigman kring psykisk ohälsa och ge en röst åt dem som befinner sig i samma utsatthet.
Min sanning, en bipolärs dagbok riktar sig både till den som själv lever med bipolär sjukdom och till närstående eller läsare som vill förstå mer av vad tillståndet faktiskt innebär. Förhoppningen är att den ska kunna vara ett stöd eller en öppning mot samtal som annars inte blir av.
Wiveca Eriksson, född 1986 och bosatt i södra Stockholm, insjuknade i ett maniskt skov med psykotiska inslag när hon var arton år och fick då diagnosen bipolär sjukdom typ 1. Under många år levde hon ett relativt stabilt liv med sin sjukdom och valde att inte acceptera sin diagnos. Fram tills det att skoven började avlösa varandra.
Skrivandet blev hennes sätt att förstå, bearbeta och dela sina upplevelser. Min sanning, en bipolärs dagbok är hennes debut, en personlig skildring av kampen för att acceptera sin sjukdom och hitta en väg mot ett mer hållbart liv.
Det finns inga presskommentarer tillgängliga just nu.