Maktkampen om påfågelstronen

I SEPTEMBER 1657 insjuknade den rikaste personen i världen, stormogulen Shah Jahan, som var den enväldige härskaren i Stormogulriket. Shah Jahan var den som byggde det berömda mausoleet Taj Mahal. Han satt på den magnifika och enormt påkostade påfågeltronen som tillverkades åt honom efter hans kröning 1628.

Shah Jahans sjukdom förändrade historiens gång på den indiska subkontinenten men denna historia är fortfarande ganska okänd i den svenska litteraturen.

Shah Jahan ville ha sin äldste son Dara Shikoh till efterträdare på påfågelstronen men Shah Jahan hade ytterligare tre söner och de ville annorlunda. Ett blodigt tronföljdskrig bröt ut. Det var en dramatisk period i Stormogulrikets historia som präglades av maktkamp, fältstrider, förräderi, svek, manipulation, hämnd, kärlek, hat, mod och mord.

Historien är tragisk men samtidigt fascinerande. Den återspeglar många olika karaktärer som skulle passa såväl i en spännande TV-serie som i en dramaföreställning på en teaterscen. Bara sonen Aurangzeb överlevde denna kraftmätning.

Många delar av "Maktkampen om påfågelstronen" baseras på olika källor från 1600-talet skrivna av inhemska krönikörer och europeiska resenärer. Inledningen av boken berör också en historisk missuppfattning genom att förklara uppkomsten av titeln "stormogul" och namnet "Stormogulriket".

"Shah Jahan dog i sitt fängelse i Musamman Burj tornet natten mot 1 februari 1666, 74 år gammal. Innan han träffade Allah på sin domedag fick han veta att hans yngste son Murad blev avrättad, att hans andra son Shuja blev slaktad till döds, att hans favoritsonson Sulaiman Shikoh blev drogad till döds och att hans älsklingsson Dara..........ja, Aurangzeb var så "generös" att han skickade Daras avhuggna huvud till Shah Jahan. Alla dessa tragiska öden beskrivs längre fram vart och ett för sig."