Första delen i Magdalena Väpnargårds trilogi om sin egen barndom. En lika märklig och sorglig som absurd och bitvis rolig uppväxt. Den här delen handlar om hur hon som 4-åring blev bortlämnad av sina föräldrar och fick växa upp hos sin svårt psykiskt sjuke farfar och frireligiösa, hypokondriska farmor. I ett litet Dalsland som var lika delar Bullerbyidyll och Ingmar Bergmans mardrömsvärld.
Magdalena Väpnargård var uppskattad programledare och musikjournalist på bland annat P3. Hon var med och startade tidningen Hennes där hon var kultur och musikredaktör. Mitt i livet blev hon påkörd av en slarvig antikhandlare och allvarligt skadad i rygg och nacke. Själv beskriver hon det som att få lämna mitt i festen, när alla andra har som roligast. Magdalena satt sju år i rullstol och hade gett upp tanken på någon slags normalt liv och i synnerhet en kreativ tillvaro, när hon blev gravid efter många års kamp för att få ett småsyskon till sina äldre barn. Vid 43 års ålder födde hon en mycket liten son i vecka 26 och han blev startpunkten på ett liv tillbaka. Ett bevis på att allt är möjligt. Han är en gåva från livet. Och den här första delen av hennes livshistoria är lite grann som en manual till hennes älskade vuxna barn, som hon förlorade en värdefull relation till under de år då hon var som sjukast. Idag lever hon med konstanta smärtor och en svår och ovanlig sjukdom, Polycystiskt syndrom, som på intet vis definierar henne som människa, men såklart begränsar hennes liv och drömmar. Hon hyser oftast ingen bitterhet mot de människor som försatte henne i ett komplicerat liv, där ångest är en del av vardagen. Men det finns så många obesvarade frågor. Så den här boken är det första steget till att söka besvara dem själv, Det här är de första kapitlen i en lång och märklig levnadsteckning.
Det finns inga presskommentarer tillgängliga just nu.