Jag hade tillåtelse att använda telefonen

Christina Forss föddes in i en värld där kvinnor förväntades förstå gränserna innan någon behövde rita upp dem.
Hon förstod dem mycket väl. Det var därför hon gick över dem.
I denna drastiska och osentimentala memoar berättar hon om ett liv som inte lät sig ordnas efter familjens, klassens och männens instruktioner. Hon växer upp i en borgerlig Stockholmsfamilj där lydnad kallas uppfostran.
Hon blir dottern som svarar, hustrun som inte försvinner in i äktenskapet, modern som vägrar låta barn skrika för principens skull och kvinnan som blir först på den ena posten efter den andra i en fastighetsvärld där männen dittills hade styrt ostörda.
Det är ett liv med sorg, sjukdom, barn, arbete, vrede, skratt, gamla hus och misslyckade försök att hålla henne på plats. Vid hennes sida finns Bobo, maken som förstår det viktiga: Christina ska inte tämjas. Hon ska få arbetsro.
Det här är en bok om att leva på tvärs mot den ordning som kallar sig självklar. Den är rolig, skarp, ömsint och ibland obekväm. Framför allt är den berättad av någon som inte frågar vad en kvinna får vara.
Hon visar det.