En berättelse om kärlek, svek och hämnd som ger en inblick i en verklighet som utspelade sig på 1600-talets Visingsö.
I "Hans gravsten står kvar" möter vi Anna Sunesdotter, en ung kvinna som tjänar hos kyrkoherden på Visingsö. Där finner hon en själsfrände i kyrkoherdens dotter, Elin. Deras liv präglas av drömmar och en stark vänskap, men allt förändras när Anna blir förälskad i fiskarpojken Gabriell från Vrixlösa och lovar att bli hans brud. Deras lycka hotas av Annas påtvingade äktenskap med greve Per Brahe d.y:s ansedde trumpetare på Visingsborgs slott. Den arrogante Peder Jacobsson, en man fylld av självupptagenhet och våld.
Annas värld raseras när hon blir ett offer för sin makes brutalitet och hon finner sig i en mörk spiral av misshandel, förnedring, övergrepp och förtvivlan. Hennes vänskap med Elin blir en livlina, men även Elin tvingas in i ett arrangerat äktenskap.
Boken följer Annas kamp för överlevnad och hennes strävan efter rättvisa. I en tid präglad av maktmissbruk och förtryck, finner Anna styrka i sin ilska och sin hämndlystnad. "Hans gravsten står kvar" är en fängslande berättelse om passion, smärta, och den oövervinnerliga styrkan i den mänskliga anden.
Detta är inte en snyfthistoria om kärlekskranka par, ämnade att gå vid varandras sida. Detta är en version av den groteska verklighet som utspelade sig på Visingsö under 1600-talet, där svek och våld krockar med kärlek och hämnd.
Jag har själv en stark koppling till Visingsö och dess historia. Jag har arbetat i kyrkorna på ön sedan jag var 16 år gammal och detta har gett mig en inblick i det lokala kulturarvet. Mitt intresse för Anna Sunesdotters öde väcktes av den praktfulla gravstenen på Kumlaby kyrkogård som tillhör Annas make, Peder Jacobsson. Jag ska ödmjukt säga att jag har nog ingen aning om vad jag gör, utan utforskar ett okänt territorium av det här med bokskrivning. Trots detta tror jag att det är viktigt att föra historien om Anna Sunesdotter vidare på något sätt, även om min version är en fantiserad tolkning av de historiska dokumenten. Jag tror att det är viktigt att hålla minnet av det förflutna levande för att inte glömma hur skört jämställdhet och rättvisa kan vara, och dra lärdomar från historien så att den inte upprepar sig. Mina förhoppningar är bara att boken ska fungera som en påminnelse om vikten av att blicka tillbaka och reflektera över vår egen tid, och samtidigt bjuda på lite uppskakande läsning.
Det finns inga presskommentarer tillgängliga just nu.