A.B. Andersson var lantbrukare till yrket, men drev gården tillsammans med sin familj. Själv satt han också som medlem i kommunfullmäktige, Barva Blåbandsförening, Folkpartiet och i kyrknämnden. En av hans stora passioner var lyrik och prosa, och många av hans sysslor skulle komma att dyka upp som teman i egna dikter. A.B Andersson dog den 3 januari 1961 utan att ha fått några av sina dikter utgivna.
För första gången – över femtio år efter hans död - återges ett urval av hans dikter i tryck.
A.B. Andersson var lantbrukare till yrket, men drev gården tillsammans med sin familj. Själv satt han också som medlem i Barva Blåbandsförening, Nykterhetsnämnden, Folkpartiet och i kyrknämnden. En av hans stora passioner var lyrik och prosa, och många av hans sysslor skulle komma att dyka upp som teman i egna dikter. A.B Andersson dog den 3 januari 1961 utan att ha fått några av sina dikter utgivna.
En farmor och en sonson förenade i sitt intresse för litteratur. Vad gör de om de hittar en packe dikter som en gammal släkting skrivit? Begraver dem djupt i lådorna? Eller ger ut dem? [...] Upphöjda. Från botten på en låda till inbundna mellan pärmar. Detta trevliga öde har August Berhard Anderssons dikter fått åtnjuta.
Mer än 100 år gamla dikter
Läns-Posten
augusti 2012
Så blev då August Bernhard Andersson publicerad till slut. Men det tog sin tid. En del alster fick ligga till sig i typ sådär en 115 år! [...] – När jag fick dikterna 2006 åkte de återigen upp på någon dammig hylla och inte förrän några år senare började jag bläddra bland de gamla papperna. Då föddes idén om att ge ut dikterna i bokform, upplyser Jerker. [...] – Boken är tryckt hos företaget Books on Demand, i en första upplaga av 300 exemplar, berättar Jerker. Slår det väl ut så finns material kvar till en uppföljare.
En poetisk tidsspegel
Flamman
november 2012
Flyktingens syn är en sorts tidsspegel från en speciell kulturell miljö. En rätt snäv sådan. Men den kommun Andersson verkade i ger en, tror jag, talande bild kring hur tankarna kunde gå även i andra små kommuner i Sverige i slutet av 1800-talet, vilket är den tid då flertalet av dikterna är skrivna. Man skulle vara hel och ren och nykter och älska sin nästa och faderen i höjden.
Poesi får ej gömmas
Nerikes Allehandaaugusti 2012
En farmor och en sonson förenade i sitt intresse för litteratur. Vad gör de om de hittar en packe dikter som en gammal släkting skrivit? Begraver dem djupt i lådorna? Eller ger ut dem? [...] Upphöjda. Från botten på en låda till inbundna mellan pärmar. Detta trevliga öde har August Berhard Anderssons dikter fått åtnjuta.
Mer än 100 år gamla dikter
Läns-Postenaugusti 2012
Så blev då August Bernhard Andersson publicerad till slut. Men det tog sin tid. En del alster fick ligga till sig i typ sådär en 115 år! [...] – När jag fick dikterna 2006 åkte de återigen upp på någon dammig hylla och inte förrän några år senare började jag bläddra bland de gamla papperna. Då föddes idén om att ge ut dikterna i bokform, upplyser Jerker. [...] – Boken är tryckt hos företaget Books on Demand, i en första upplaga av 300 exemplar, berättar Jerker. Slår det väl ut så finns material kvar till en uppföljare.
En poetisk tidsspegel
Flammannovember 2012
Flyktingens syn är en sorts tidsspegel från en speciell kulturell miljö. En rätt snäv sådan. Men den kommun Andersson verkade i ger en, tror jag, talande bild kring hur tankarna kunde gå även i andra små kommuner i Sverige i slutet av 1800-talet, vilket är den tid då flertalet av dikterna är skrivna. Man skulle vara hel och ren och nykter och älska sin nästa och faderen i höjden.