En förtröstan om framtiden för livet på Jorden i den Gyllene Tidsåldern

Med sorgen kommer även insikten om livets oändliga möjligheter att fortfarande vara en varelse som växer i sin upplevelse.
Att känna sin inre visdom och försöka få en förklaring över livets skede är även en förtröstan till en större verklighet än vad som just ter sig.
Det är förlåtelsens och försoningens tid med starka förnimmelser inför framtiden och med en förståelse och medkänsla i dessa händelser.
Att känna saknad och tomhet efter en älskad varelse är en bekräftelse på en sann kärlek och ska vara en känsla av närhet, trots att endast en tunn väv som skiljer.
Alla som lämnar Jorden till andra sidan väven är hela tiden med oss och ser allt som händer på Jorden och i våra liv, även om vi inte kan se dem själva. Att känna sorg och saknad är en välsignelse och en kärlek som ingen kan ta ifrån oss.
Att gå inom sig och känna detta är ett sätt att gå vidare i livet med vetskapen om att man är älskad från andra sidan väven.