Ekonomiska och politiska relationer mellan Islamiska Republiken Iran och Republiken Azerbajdzjan 1991-1997

Boken analyserar de ekonomiska och politiska relationerna mellan Islamiska Republiken Iran och Republiken Azerbajdzjan under åren 1991 till 1997, det vill säga perioden efter Azerbajdzjans återvunna självständighet efter Sovjetunionens upplösning. Studien bygger på ett omfattande källmaterial från båda länderna, inklusive officiella dokument, tidningar, tidskrifter och uttalanden, samt på författarens egna erfarenheter som journalist och forskare i regionen.

I bokens inledning motiveras ämnets aktualitet genom ländernas gemensamma historiska, kulturella och religiösa band, men också genom de politiska spänningar som rör frågor som Södra Azerbajdzjan, regional säkerhet och stormaktsinflytande i Kaukasus. Författaren framhåller att relationerna präglats av både samarbete och misstro, vilket gör en systematisk analys nödvändig.

Det första kapitlet behandlar Azerbajdzjans självständighetsprocess och Irans inledande hållning till den nya staten. Här analyseras hur Irans utrikespolitik påverkades av geopolitiska överväganden, inrikespolitiska farhågor och relationerna till andra aktörer, såsom Turkiet och västländerna.

Det andra kapitlet fokuserar på perioden 1991 till 1993 och granskar de tidiga ekonomiska och politiska kontakterna mellan länderna. Särskild uppmärksamhet ägnas åt handel, energi, samarbetet med den autonoma republiken Nakhchivan samt Irans roll i Nagorno-Karabach-konflikten, inklusive försök till medling som inte ledde till varaktiga resultat.

Det tredje kapitlet analyserar åren 1993 till 1997, då relationerna fördjupades under Azerbajdzjans nya politiska ledning. Här behandlas ökade ekonomiska initiativ, Irans humanitära bistånd till azerbajdzjanska flyktingar och de begränsningar som kvarstod på grund av politiska motsättningar och regionala konflikter.

I slutsatsen konstateras att relationerna mellan Iran och Azerbajdzjan utvecklades ojämnt, präglade av både gemensamma intressen och strukturella hinder. Boken bidrar med en av de första sammanhållna vetenskapliga analyserna av dessa bilaterala förbindelser och utgör ett viktigt underlag för vidare forskning om Kaukasusregionens politiska och ekonomiska dynamik.