Överläkare Henrik lutade sig närmare spegeln och ryckte ut ett grått hårstrå. Hur skulle han gå tillväga för att ställa allt tillrätta? Hela hans tillvaro stod på spel, allt kunde gå förlorat på grund av hans snedsteg. Vad hade han egentligen sett hos den unga sköterskan? Ångern värkte i bröstet. Tänk om Astrid skulle göra allvar av sitt hot? Han ville inte tro det, men något i hennes röst hade sagt att det var hans sista chans. Ingrid kunde inte släppa tanken på kristallkulan som hade blivit svart. Vad ville den ha sagt med det? Varslade den om olycka eller kanske till och med död? Hon var kluven. Något skulle ske, det kände hon starkt. Borde hon varna Astrid? Men tänk om det inte handlade om det. Då hade hon oroat väninnan helt i onödan.
Jag heter Lena HagvallWeström och är född 1962 i Visby. Mina uppväxtår tillbringade jag i det lilla brukssamhället Roma med sockerbruk och klosterruin. Kan inte förneka att ungdomsgängen, lärare, butiksbiträdet, bönderna och alla andra spännande individer i vårt lilla samhälle fick mig till att börja väva historier. Det började förmodligen redan där. Vart efter åren gick och jag fick mer kött på benen tryckte historierna på allt mer och till slut gick det inte att hålla tillbaka. Lösryckta trådar skrevs ner för att inte bli mer än ett ark i byrålådan. Vad jag skulle göra med dem, det visste jag inte. Men en dag grep ödet in. Jag bröt foten. Eländes elände, men faktum var att det var det bästa som kunde hända. Ingen telefonförbindelse, ingen teve, inget internet och som grädde på moset satt jag i en husvagn på en camping som precis öppnat för säsongen. Jag var alltså helt ensam, förutom ägaren som tittade till stället kanske en gång om dagen och mina två hundar. Då började karaktären Nora prata med mig. Ord blev till sidor som blev till kapitel. Där på campingen föddes alltså min första roman Brudkronan. Det bästa med allt är att jag lyckades fånga upp min syster Carina Eriksson och idag är vi oskiljaktiga. Historierna flödar och jag har inte en aning om hur vi ska lyckas hinna skriva alla berättelser under vår livstid. Hon är inte bara min syster utan även en själsfrände. Jag hade så innerligt önskat att få dela allt med henne men tyvärr så tryter hennes ork på grund av en tidigare skada. Men hennes fantasi finns i behåll och den tar jag gärna del av. Så därför vill jag envist få kalla henne medförfattare.
Det finns inga presskommentarer tillgängliga just nu.