När Leifs mor dör blir han tvungen att klara sig själv och även det ärvda hyreshuset vid Östertull. Huset är fullt av jobbiga och besvärliga hyresgäster som snokar och frågar om allt. Men en dag flyttar det in en söt och händig kvinna, Susanne. Kanske hon kan ta hand om mig tänker Leif. Allt går dock inte som planerat när mörka hemligheter kommer fram i ljuset och Leif börjar söka svar som inte ger någon ro. ... Susanne vaknade och famlade efter glasögonen. Stod det någon i dörröppningen? När lampan väl var tänd och glasögonen på plats såg hon bara sin morgonrock hänga där. Men känslan av att vara iakttagen gick inte att förtränga. Något var fel, fruktansvärt fel...
Jag heter Lena HagvallWeström och är född 1962 i Visby. Mina uppväxtår tillbringade jag i det lilla brukssamhället Roma med sockerbruk och klosterruin. Kan inte förneka att ungdomsgängen, lärare, butiksbiträdet, bönderna och alla andra spännande individer i vårt lilla samhälle fick mig till att börja väva historier. Det började förmodligen redan där. Vart efter åren gick och jag fick mer kött på benen tryckte historierna på allt mer och till slut gick det inte att hålla tillbaka. Lösryckta trådar skrevs ner för att inte bli mer än ett ark i byrålådan. Vad jag skulle göra med dem, det visste jag inte. Men en dag grep ödet in. Jag bröt foten. Eländes elände, men faktum var att det var det bästa som kunde hända. Ingen telefonförbindelse, ingen teve, inget internet och som grädde på moset satt jag i en husvagn på en camping som precis öppnat för säsongen. Jag var alltså helt ensam, förutom ägaren som tittade till stället kanske en gång om dagen och mina två hundar. Då började karaktären Nora prata med mig. Ord blev till sidor som blev till kapitel. Där på campingen föddes alltså min första roman Brudkronan. Det bästa med allt är att jag lyckades fånga upp min syster Carina Eriksson och idag är vi oskiljaktiga. Historierna flödar och jag har inte en aning om hur vi ska lyckas hinna skriva alla berättelser under vår livstid. Hon är inte bara min syster utan även en själsfrände. Jag hade så innerligt önskat att få dela allt med henne men tyvärr så tryter hennes ork på grund av en tidigare skada. Men hennes fantasi finns i behåll och den tar jag gärna del av. Så därför vill jag envist få kalla henne medförfattare.
Det finns inga presskommentarer tillgängliga just nu.