Det fanns inflytelserika judar som ännu 1934 hyste en förhoppning om att nazisterna skulle mildra förtrycket, modifiera sin attityd när de befäst sin maktställning. Många judar verkade vara beredda att härda ut en tid, i väntan på att tillvaron skulle återgå till det gamla. Men Arthur Stern försökte övertala sin chef att det var dags att lämna Tyskland och fortsätta verksamheten någon annanstans, men denne vägrade och ingen kunde få honom på andra tankar. De trakasserier man tvingades uthärda för tillfället skulle upphöra. Tillvaron skulle snart återgå till det normala. Han kunde inte tänka sig att leva i något annat land än Tyskland där familjen bott och verkat i fyra sekler.
David, Levy Shamirs son, kände att någonting höll på att hända med människorna i staden. Det var något obehagligt och det märktes när kunderna kom in i hans fars skrädderi. Den öppna, skämtsamma tonen hördes inte längre, inget parlamenterande om priset på en kostym eller skjorta. Kunderna kom, men inte för att beställa, de kom för att prata – rädda och villrådiga. Enligt beslut som fattats av FN i november förra året, skulle Palestina delas i en palestinsk och en judisk stat och deras stad skulle bli en isolerad enklav inne i ett judiskt land. Skulle palestiniernas största stad och deras stolthet bli omringad av fientliga sionister, avskuren från resten av landet? Nu var det krig. Och kriget var oförsonligt och hatiskt på båda sidor.
Det finns inga presskommentarer tillgängliga just nu.