Där tiden gick långsammare

Det här är berättelsen om Brink en plats vid Lönöviken som i över 200 år bars fram av händer som plöjde, mjölkade, byggde, föddes och avled i stilla rytm. Gården låg aldrig vid de stora lederna, men i kyrkböcker, flyttlängder och dödsnotiser rörde sig dess människor genom seklerna med den tysthet som präglade en torparvärld i utkanten av de större byarna. Det skulle lika gärna handla om vilken gård som helst med storlek som Brink.

Boken berättar om de som annars bara är namn i marginalen, pigor, änkor, sjömän, fäder till barn som aldrig fick bäras i dopklänning, barn som avled innan de hann fylla ett år. Deras liv var aldrig stora i den historiska meningen, men just därför angelägna att återberätta. Det var levnadsöden som var vanliga i många människors liv under den här tiden.

Den förste som nämns i boken är bonden Erik Johansson. Han föddes femton år efter att ryssarna bränt och skövlat gårdarna längs kusten. Boken tar även upp en kortfattad skildring av rysshärjningarna längs Bråviken och Vikbolandets yttre skärgård den 28 juli 1719.

Den ryske tsaren var angelägen om att få ett slut på kriget, och hans amiral hade fått en lika kärnfull som brutal instruktion: »härja och bränna så mycket som möjligt«. Det skulle gå fort och det skulle komma som en chock.

Här ges även en berättelse om emigranternas väg över Atlanten med beskrivning av resan mot Amerika och ett bevarat brev från en emigrant som med egna ord berättat om den strapatsrika överfarten från Hull till New York.

Arbetet med detta material hade inte varit möjligt utan de digitala källor som i dag gör det svenska kyrkoarkivet tillgängligt. Och för att göra dessa människor rättvisa har jag i detta arbete använt modern teknik för att hitta tidigare levnadsbeskrivningar och historia för de år som boken tar upp. Tekniken har använts i begränsade och noggrant övervakade delar av processen.

Detta är inte bara ett dokument över en plats, det är ett försök att ge liv åt en värld där tiden gick långsammare, men människor levde lika starkt som vi gör idag. Detta kunde ha varit berättelsen om nästan vilken gård som helst på den svenska landsbygden. Och just därför angår den oss alla.