Då slog klockan

Karin Englund

Jag har alltid skrivit. Berättelser, sånger, insändare, studentspex. Det ligger något tillfredsställande i att hitta precis rätt formulering med tillräckligt många ord. Kanske det finns en koppling här till matematikens kortfattade, väldigt exakta sätt att uttrycka sig. För trots det språkliga intresset så är min yrkesbana naturvetenskaplig och jag är sedan tjugotalet år tillbaka gymnasielärare i matematik och fysik.

Fram till för några år sedan kom majoriteten av berättelserna inte längre än till anteckningsboken, till usb-minnet. Men i takt med att de båda barnen blivit äldre och börjat intressera sig för det jag skriver, har jag fått lättare för att fokusera på en berättelse åt gången. Att färdigställa en innan jag ger mig på nästa. Så jag skriver för mina barn men också för mig själv. Jag skriver sådant jag själv skulle vilja läsa.