Ändå står jag här är en självbiografisk skildring av ett liv präglat av stora historiska omvälvningar, politiskt förtryck, migration och exil. Resan börjar i Iranshahr i iranska Baluchistan och fortsätter genom Pakistan och Nederländerna till Sverige. I bokens första del skildras barndomen i Baluchistan, ett samhälle där gamla traditioner möter social förändring och där fattigdom, sjukdom, vidskepelse och våld är en del av vardagen. Läsaren får möta livet i enkla bymiljöer, nomadernas tillvaro och baluchfolkets seder och sociala strukturer. Samtidigt växer ett politiskt medvetande fram hos den unge Kahor. Den iranska revolutionen förändrar livet i grunden. Politiskt engagemang, oppositionella radiosändningar och elevrörelsens aktiviteter följs av gripanden, exil och fängelse. Tortyr, summariska rättegångar och avrättningar blir en del av den verklighet som skildras utan försköning. Bokens andra del handlar om uppbrottet från hemlandet och livet som flykting. Från Karachi går vägen vidare till Europa och slutligen Sverige. Här skildras mötet med nya språk och kulturer, asylprocessens utsatthet och den svåra kampen för att skapa ett nytt liv genom utbildning, arbete och familj. Berättelsen rymmer också djup personlig tragedi. Mordet på Kahors hustru, de förödande konsekvenserna och hans egen tid i svenska fängelser utgör några av bokens mörkaste kapitel. Därefter följer den långsamma vägen tillbaka till ett liv som måste byggas upp på nytt. Boken är både ett personligt vittnesmål och en skildring av en omvälvande period i Irans och Baluchistans moderna historia. Genom Kahors livsöde framträder också erfarenheter som delas av många baluchiska flyktingar: förlusten av hemland, familj och trygghet, men också kampen för värdighet, frihet och möjligheten att börja om.
Abbas Behzadi föddes 1962 i Iranshahr i provinsen Sistan och Baluchistan i Iran. Han var ca sjutton år när den iranska revolutionen förändrade landets politiska och sociala landskap. Liksom många andra unga människor under denna tid engagerade han sig politiskt och anslöt sig till oppositionen mot den nya regimen. Behzadi greps första gången 1980, medan han fortfarande gick i gymnasiet, och tillbringade sex månader i fängelse och förvisning i Jahrom. Året därpå greps han på nytt och satt därefter ett och ett halvt år i fängelse. Efter frigivningen tvingades han 1984 lämna Iran och flydde först till Pakistan och senare till Nederländerna. Efter flera år präglade av osäkerhet, ekonomiska svårigheter och livet som asylsökande kom han slutligen till Sverige, där han beviljades politisk asyl. Livet i Sverige blev dock inte den nystart han hade hoppats på. Politiska, sociala och familjerelaterade påfrestningar bidrog till en djup personlig kris. Efter ett allvarligt brott dömdes Behzadi till fängelse och tillbringade sju år i svensk anstalt. Efter frigivningen fortsatte livet att präglas av ovisshet på grund av ett utvisningsbeslut och problem med identitetshandlingar. Trots detta valde Behzadi att söka en ny väg. Han började studera vid universitet och tog senare en magisterexamen i sociologi. I sitt författarskap återvänder Abbas Behzadi till de erfarenheter som format hans liv: uppväxten i Baluchistan, revolutionen, politiskt förtryck, fängelse, migration, exil och försöken att bygga upp ett nytt liv. Hans berättelse är både personlig och en skildring av de historiska och sociala omvälvningar som präglat hans generation.
Det finns inga presskommentarer tillgängliga just nu.